En operafestival på nytt sätt och med sommarvärme 9 och 10 augusti

För att verkligen nå ut till alla våra operavänner med information om årets Operafestival kommer här ett extra nyhetsbrev. I år är det  den 9 och 10 augusti som gäller, ingenting annat. Och i år behöver ni inte ta med egna stolar.

För er som är sugna på opera och missade Askungen i somras så finns det möjlighet att se föreställningen på Rønne teater på Bornholm lördagen den 19 april och söndagen den 20 april.

Den magnifika slutscenen i Wagners Mästersångarna i Nürnberg som under våren spelats på Köpenhamnsoperan blev ett fältrop mot det som nu händer i världen.

I slutscenen, när den stolte riddaren vägrar att ta mot den gyllene kedjan och bli upptagen i mästergillet, tar operans verkliga huvudperson Hans Sachs honom ”i örat” och förmanar honom att inte förakta mästarna och deras traditioner. Det är tack vare att mästarna varit ett fast bålverk för kulturen genom tiderna som konsten lever vidare. Riken må falla, tyranner må falla men tack vare mästarna kommer konsten alltid att bestå.

I dessa speciella tider måste vi värna om våra mästare och om konsten. På Drakamöllan har operan genom åren varit den konstform som vi brunnit för och värnat om.

Mer opera till folket skulle också kunna vara rubriken på detta speciella nyhetsbrev.

Vår egen mästare och operachef under många år, Guido Paevatalu, fortsätter sitt oförtrutna arbete att sprida opera som konstform. I år med en riktig komedi, Rossinis komiska opera Barberaren i Sevilla. För om det är något vi behöver i dessa tider så är det glada skratt!

Bild på Drakamöllan Gårdshotells Glyndebourne. Bilden föreställer deltagarna i tidsenliga kostymer.

Förnyelse är en del av konstens väsen och ger möjlighet till nya kreativa lösningar. I år väljer vi därför att förlägga vår operafestival till en mer intim operasalong, vårt gårdstun, och till varma och sköna sommardagar den 9 och 10 augusti.

Gårdstunet rymmer 300 sittande gäster och inramningen gör det möjligt att presentera opera som den helst skall framföras, akustiskt.

Så i år är ni välkomna utan stolar. De hundra först sålda biljetterna premieras med numrerade sittplatser.

Glyndebourne Operafestival i England är operafestivalernas grand old lady. Sommaren 2024 firande man 90 års jubileum. Här har man skapat en festival som talar till alla sinnen. Först klassisk opera naturligtvis men också upplevelsen att under långa pauser slå sig ner i de praktfulla omgivningarna och njuta av en spännande picknick. Picknickkorgen lämnar man bara på bordet med allt sitt innehåll när man går in och bänkar sig för nästa akt för att i nästa paus komma tillbaka och återuppta ätande. En underbar känsla av att civilisationen lever.

När vi förvandlar Drakamöllan till ett svenskt Glyndebourne fyller vi trädgården med bord med vita dukar. Till pausen, som kommer att vara minst 90 minuter, är picknick väskan som ni förbeställt redo med glas, bestick, servetter, en flaska vatten, den dryck ni beställt och härliga snittar vackert inslagna. Varmrätten kommer att serveras på tallrik vid borden. Till sist är ni välkomna att själva hämta kaffe och kaka. Det kommer självklart att finnas en bar där ni kan köpa drycker av alla de slag. Picknick väskan, som kommer från Hemmafint i Norra Björstorp, får ni med er hem som ett minne av en underbar eftermiddag.

Pris per person för picknickkorg och opera 1 600 Sek. Pris per person för picknickkorg med alkoholfritt alternativ och opera 1 400 Sek. I en första omgång släpper vi 250 biljetter varav 50 är reserverade för Föreningen Drakamöllans Vänner för Kultur och Vetenskap. Uppge att du är medlem vid beställningen.

Gioacchino Rossinis opera Barberaren i Sevilla är en av de mest sedda, älskade och nynnade operorna någonsin. Full av humor berättar den en historia om hur ung kärlek besegrar dumhet och girighet. Men det är en komedi med en dramatisk förhistoria. Det som nu är en älskad klassiker var ingen succé vid urpremiären 1816 på Teatro Argentina i Rom.

Gioacchino Rossini var nervös. Hans nya opera, enligt legenden skriven på bara 19 dagar,  baserades  på  Beaumarchais pjäs Barberaren i Sevilla. Rossini kallade  dock  sin opera  Almaviva, eftersom hans  äldre  kollega  Giovanni Paisiello  redan skrivit en opera på temat och inte alls var förtjust över konkurrensen. Namnbytet lugnade dock inte Paisiellos anhängare, som uppmuntrade (och möjligen betalda) av kompositören fyllde operahuset.  

Det blir en total  katastrof. En av sångarna  snubblar på en scenlucka och får spela med blodig näsa. En katt vandrar in på scenen och vägrar gå därifrån. Kvällen slutar med att publiken buar och skanderar “Paisiello!  Paisiello!”.   

Rossini såg aldrig den andra föreställningen. För att slippa ytterligare hånfulla buanden stannade han hemma. När en stor skara skränande människor samlades utanför hans hus på kvällen gömde han sig i stallet. Men snart gick det upp för honom att det faktiskt var hyllningar och jubel han hörde. 

Barberarens triumftåg över världen kunde börja.

I år får vi uppleva hur de unga sångarna tar över scenen uppbackade av äldre mycket erfarna sångare bland dem Guido Paevatalu i rollen som den gamle sure doktor Bartolo. Guidos son, Frederik Rolin, ser till att Bartolo står med lång näsa, när den norske tenoren Petter Moen, som Greve Almaviva och vår egen mezzo Josefine Andersson som Rosina till sist får varandra. Övriga medverkande är Joel Kyhle som Don Basilo, Signe Asmussen som Berta och Hans Lawaetz i övriga roller.

Kapellmästare är Leif Greibe med kvartett bestående av piano, violin, cello och klarinett. Konstnärlig ledare med ansvar för regi och scenografi Guido Paevatalu.

För första gången saknas Niels Jørgen Riis i ensemblen. Han är upptagen med Opera i det fria för Köpenhamnsoperan. Det är också första gången som föreställningen inte har premiär på Drakamöllan.

Med denna uppsättning av Barberaren i Sevilla får vi uppleva en äkta opera buffa i barockutgåva med härliga inslag av commedia dellàrte.

En opera man kan se många många gånger! En opera i tiden om hur girighet och dumhet kan besegras.

Den intima inramningen på gårdstunet blir också den perfekta bakgrunden till en konsert med toner okända för de flesta av oss. Alltför ofta väljer vi bort det okända och går på det sättet miste om en ny upplevelse och ny kunskap som kan berika oss.

Under en spännande eftermiddag bjuder vi på Riddarsånger som de ursprungligen sjöngs redan på 1100-talet. Sångerna tolkas av Guido Paevatalu ackompanjerad av Andy Sundström på gitarr och Poul Høxbro på flöjt. Poul Høxbro är en av världens främsta på medeltida instrument.

Riksspelmännen Miriam Andersén och Anna Rynefors som bland annat medverkade i SVTs stora satsning Historien om Sverige bjuder på spännande svensk musikhistoria med bl a kvinnolåtar från vikingatiden och stormaktstiden.

Några av de tidigaste sånger som finns nedtecknade är minnesånger. Ordet minnesånger kommer från medeltida tyskan och betyder just kärlekssånger.

De som sjöng vår ofta adliga poeter och riddare som diktade sånger om kärlek och hjältedåd och reste runt i furstehoven och framförde sina sånger. Ofta använde de luta som ackompanjemang men de kunde också ha musiker med sig. De tidigaste minnesångerna var nära förknippande med folkdiktningen. Lite senare tillkom en rent lyrisk konstpoesi och ett start inflytande från Frankrikes trubadurdiktning. Här kommer vi att få uppleva exempel på alla dessa varianter av ”riddarsånger”.


Lyrik och musik hörde oupplösligt ihop under medeltiden, diktaren var sångare och sångaren var ofta diktare. Omgiven av musikanter framförde han sina strofer för sin publik. Eller så stod han helt ensam och lät sina toner ljuda till en enkel fiol eller en harpa. Ord och toner utgjorde en helhet. Sångtexterna finns bevarade.

Ofta gick minnesångarnas musik förlorad på en gång. Men efter hand som intresset för samlingarna av Minnesånger växte blev också melodierna nedtecknade om än i mindre utsträckning.

De tidigaste handskrifterna anger inte med säkerhet på vilken ton melodin startar utan kan bara visa om en stavelse har en eller flera toner och om tonerna för en bestämd stavelse har ett speciellt melodiskt mönster. Detta slags nottecken som kallas för linjelösa neumer kunde bara användas av en musiker som kände musiken väl.

Ett drygt århundrade efter de första minnesångerna tillkom lite fler informationer i musikhandskrifterna. Rytmen kunde man fortsatt inte skriva ner men nu kunde alla melodins rörelse upp och ner utläsas av en ny linjenotation.

De sånger som vi får lyssna till här på Drakamöllan har från början en melodisk grundstruktur som finns bevarad i de medeltida handskrifterna.

Sångerna är en del av ett större minnesangsprojekt initierat av Maria von Pontoppidan som har resulterat dels i en CD, Riddernes Sange, som kommer att finnas att köpa på Drakamöllan och dels i en bok, Minnesangbog: Da kærligheden blev kult; utgiven på Forlaget Alfa 2009.

Andy Sundström, som medverkar på gitarr har arrangerat alla de sånger vi kommer att få höra. Guido Paevatalu är vår ”trubadur” här liksom då sångerna ursprungligen spelades in. Andy och Guido har båda lång erfarenhet av folkmusik i alla former.

Poul Høxbro, som medverkar med bland annat flöjt och trummor är en sann pionjär inom musikområdet. Han valdes också ut som en av nio flöjtister från hela världen för att delta i projektet ”Magiska flöjter” på Tysklands största folk- och världsmusikfestival i Rudolstadt. Poul har kallats ”de små instrumentens store man”. Han är unik i det sätt på vilket han har tagit det medeltida instrumentet Pipa och Tabor ut ur skuggorna och in på konsertplattformar över hela världen.

Miriam Andersén är sångerska och riksspelman, bosatt i Everöd. Hon studerade sång, medeltidsharpa, medeltida notation och uppförandepraxis på Schola Cantorum Basiliensis i Schweiz. Sedan dess har hon turnerat världen runt. Miriams repertoar sträcker sig från gregoriansk sång till nyskrivet och hon har specialiserat sig på den svenska folkmusikens medeltida rötter – särskilt den sjungna berättelsen i form av ballader och skaldekväden.

Anna Rynefors är en aktiv frilansmusiker och uppskattad familjeunderhållare som alltid möter publiken och skapar en gemensam upplevelse som fångar alla i stunden.

Med utgångspunkten i fiolen, spelar hon även förvånansvärt många fler musikinstrument! Med nyckelharpa, svensk säckpipa, medeltida fiddla, slagverk, harpa, vikingatida lyra och sång kan hon underhålla publik eller leda kurser.

År 2005 fick Anna titeln riksspelman och är fortfarande den enda kvinna som spelat till sig titeln på svensk säckpipa!

Tillsammans driver de projektet Kvinnolåt, som syftar till att synliggöra kvinnornas roll i (folk) musikhistorien. De har gett ut albumet Skånska spelkvinnor som kommer att kunna köpas under konserten.

De medverkar även i SVT:s stora satsning Historien om Sverige som kan ses på SVT Play.

Pris per person för musik och mat 950 Sek.

Det blir en lång paus mitt i konserten för att alla skall kunna njuta av vår stora medeltidsbuffé.


Projektet Kvinnolåt startades 2015 och har sedan dess engagerat sig i att lyfta kvinnorna ur musikhistoriens skrymslen – från vikingatidens nordiska kvinnoskalder till 1800-talets bortglömda spelmansdamer.

I konsertprogrammet Bortglömda spelmän, som vi får uppleva delar av  bjuder de på både berättande och musik. De kvinnliga folkmusikartister som duon grävt fram genom att söka i arkiv och samlingar lyfts fram. Engagerande livshistorier, glada snapshots och massor av musik finns lagrade i duons skattkista av skånska godsaker. Låtarna de har hittat ställs mot deras egna kompositioner och låter svängiga danslåtar kontrastera mot gripande sånger och folkhymner.

Så se fram emot en spännande eftermiddag med många glada skratt.


Vårt goda bröd i olika former kan vi utlova, rotfrukter av alla de slag, kryddiga såser, patéer, kallskuret, lax i någon form och kött av något slag. Och en maffig kaka till kaffet.

Det är så långt vi har kommit med vår buffé, som kommer serveras i pausen, men det är ju lite tid kvar.

Mer information kommer efter hand på vår Aktuellt sida